Dieten som ger energi

Jag tog precis två sjukdagar och skäms på nåt sätt över att jag tagit sjukleigt dessa två dagar när jag bara hade lite feber, men mest kände mig svag och vinglig. Jag snöt mig några gånger… Orsaken till att jag skäms över det är att jag vanligtvis inte är sjuk på det här sättet, utan är dunderförkyld i två veckor – vilket är lätt att rättfärdiga som orsak till sjukledighet. Men inte nu, och jag tror att denna omställning beror på mina dietförändringar.

Innan jag gjorde några som helst dietförändringar saknade jag jämt energi och var väldigt ofta sjuk. Jag kände mig jämt tung och trött, och om kompisarna exempelvis ville gå en promenad efter brunchen hade jag absolut ingen lust med det, för jag kände mig nerslagen och ville bara sitta ner. Vissa kvällar har jag varit tvungen att skippa dansen, eller om jag inte skippat den har jag knappt kunnat röra mig i studion. Det var maten som gjorde mig sådan; laktosen, gluten i alla dess former, bönorna och avokadon… och det är först nu som jag verkligen inser det.

Vilka dietförändringar har jag då gjort?

Maj 2015: helt laktosfri diet

December 2015: glutenfri och FODMAP-fri diet

April 2016: Inga sädeslag över huvudtaget

September 2016: Inga mjölkprodukter över huvudtaget

I september besökte jag magkirurgen på grund av mina magsmärtor. Hon gjorde ett grundligt ultraljud över hela magen och dubbelkollade alla organ i alla möjliga ställningar, medan vi pratade om mina problem och hennes teorier. Det var när vi pratade om alla allergier och eksem jag lider av som hon föreslog ett liv utan mjölkprodukter. Jag tog det som en uppskattad utmaning!

Jag har haft ett konstigt förhållande till ost (laktosfri) och har därav bara ätit det periodvis. När jag väl ätit ost har jag ätit mycket ost, och verkligen upplevt att det är beroendeframkallande på samma sätt som socker. Jag beskriver det som osttörst, och jag kan ha ätit små laktosfria ostbrickor nästan dagligen under mina ostperioder. Men när den perioden rullat på en viss tid har jag märkt av att jag de facto ätit för mycket gammal mjölk med hög fetthalt; jag blir svullen och tom på energi. Då har jag tagit ostpaus.

Jag har många gånger läst oroväckande, mer eller mindre vetenskapliga artiklar om hur ohälsosamma mjölkprodukter är, och då har det alltid varit lätt att motivera varför jag ska ta en paus ifrån ostätandet. Och när jag brytit pausen och ätit ost igen har jag ärligt talat känt mig förorenad; som om jag konsumerat något som förgör min kropp. Ostmårkkis.

Det är november nu och jag saknar inte osten alls. Jag försöker vara kreativ i köket och pröva på nya recept varje helg om jag bara hinner. Jag har tålamod på restauranger och undviker allt på menyn som kommer göra mig illamående. Nu söker jag julrecept på Pinterest och blir alltid lika glad när något dyker upp som tar alla mina allergier och dietspecifikationer till hänsyn. I jul blir det chokladkakor, kanelmuffins, och potatisgrytor till julkalkonen.

Advertisements
Standard

I väntan på magkirurgen.

Söndagmorgon 10:57. Kokosoljan smälter i mitt kaffe medan jag tuggar i mig den sista biten bananpannkaka. Det har regnat hela natten och allt pollen borde således ha lagt sig. Jag lyssnar på Magnus och Peppes podcast och söker garderober i olika nätbutiker. Jag älskar lugna söndagsmorgnar som drar ut sig över eftermiddagen. Solen ändrar läge och svärdliljan öppnar en till knopp, jag åldras lite till och mår hur bra som helst av att bara ta det lugnt. Men jag har lite ont i magen idag och försöker tänka efter vad det kunde vara som förorsakat det…

Detta är mitt liv nuförtiden. Magont. Känner efter. Kartlägger.

Eat well är en del av mitt nyårslöfte och jag följer detta till punkt och pricka, för det är inte värt att må dåligt. I december slutade jag äta gluten, och i mars slutade jag äta sädesslag av alla dess varianter. Jag har mått mycket bra sen dess! Min kropps inflammationsvärden är nere och därför är jag inte heller febrig eller förkyld längre. Förut var jag sjuk hela tiden. Förkyld och febrig och sängliggande. Nu känner jag mig betydligt friskare, kryare, starkare. Förutom de dagar när luften fylls av pollen.

Men i juni började jag uppleva otroliga magsmärtor igen och bara efter att jag ätit kött. Eftersom en vegandiet inte hjälpte upptäckte jag att det inte var köttet, utan svartpepparn som var boven. Det var en tv-kock som sa en gång att de enda kryddorna ett kök behöver är salt och peppar, och efter det har jag alltid kryddat ägg, fisk och lamm med det. Nu blir det inget mer svartpeppar i min matlagning, för genast efter att jag lämnat bort svartpepparn mådde jag bra igen och slapp att ha ont.

Förutom ibland. Så som nu.

I september ska jag till magkirurgen på min första kontroll. Jag hoppas på en nytänkande läkare som forskat mycket kring näring och mat de senaste åren. En som vet mer om näring än min nyutbildade nutrition coach -väninna, som borde skriva böcker. Det finns inget mer frustrerande än att gå till en läkare som inte är intresserad av att hjälpa och komma underfund med ditt illamående, utan vill bara bli av med dig; få dig undanstökad och inmatad i arkivet. En del av mig hoppas att de hittar något i magen eller tarmen. En del av mig hoppas att där inte finns något att oroa sig över eller att operera bort.

Ute på gården springer barnen och skriker av glädje. Det ser ut att börja regna igen och jag hoppas på spön i backen. Mina overknee-strumpor har igen hasat sig underknee och jag har visst klottat en liten fläck kaffe på pappas skjorta. Jag borde bädda sängen.

tumblr_njw31ouzcf1r60h5mo1_500

Standard

2016: Eat well, travel often.

7fbbc85637156d0649b22cf08b358e05

Mitt nyårslöfte är att äta gott och resa ofta. Det betyder varken att jag kommer tillåta mig att vräka i mig vad som helst, eller att jag kommer tömma kontot för att resa runt världen. Däremot betyder det att jag kedjat fast mig vid köksspisen för att hålla koll, och kommer även att ha mitt mathandikapp med mig när jag reser till olika länder och matkulturer.

Mathandikapp? Ja, jag lever med ett mathandikapp. Att äta är nåt av det bästa som finns! Jag har god aptit men det som gör det svårt för mig att äta är det facto att jag är laktosintolerant, råg- och vete-känslig, soja- och tofu-känslig, samt känslig mot massor av livsmedel. Att följa “hälsosamma matbloggar” är alltid lika frustrerande eftersom de äter massor av råvaror som min mage och tarm helt enkelt inte tål. Mat som jag får magsmärtor och extremt svullen mage av, är exempelvis kött, cashewnötter, avocado, äppel, svamp, superkål, linser, bönor, broccoli, kikärter, rödbeta, vattenmelon, plommon, mango, vitlök, honung, och flera olika underbara bakverk som dessutom får tänderna att skrika. Kul.

2016 ska jag kartlägga alla de livsmedel som jag mår bra av att äta. För man ska verkligen bara äta allt det som man mår bra av! Och vad blir kvar då, tänker ni? Väldigt mycket faktiskt, och härligt nog mina favoritlivsmedel, som jag självklart tycker mer om i och med att de får mig att känna mig pigg och frisk och lätt.

Problemet nu är ju självfallet att jag är beroende av egen matlagning och således får sluta springa på restauranger. Det här blir också problematiskt när jag reser, men jag lever i hoppet om att det ska gå ändå.

Första resan i år är Lissabon i början på mars. Lissabon innebär fisk och vin, och allt annat är bara en bonus.

Standard

Eget foto

Idag har varit en dag utan planer, utan klocka, utan lägenhetsvisningar. Min bok och jag har promenerat runt i Berlins sensommarsol, och glidit från vegancafé till parkbänk, till vegancafé, till bokhandel… Efter ett par veckors inre turbulans har jag hittat tillbaka till lugnet igen, och samtidigt återfunnit min aptit för böcker, och mat. Här bor ingen partyfeelis längre; inte sen i juni. Istället är det femkilometersspringturer, mat, veganrecept och böcker som inspirerar mig om lördagarna. Det är en känsla av trygghet och bekvämlighet, som samtidigt håller mig energisk och alert.

Sensommaren kan väl inte kännas bättre än så här, tänkte jag när jag satt på trappstegen nere vid Spree.

Har återfunnit min aptit

Image

Fakta: veganer har starkt immunförsvar.

Jag har varit förkyld näst intill varannan månad sedan tonåren och kan inte förstå varför. Jag var förkyld när jag åt ohälsosamt och nu när jag äter hälsosamt; när jag var överviktig och när jag är fit; när jag åt kött och när jag inte äter kött; när jag drack alkohol och när jag inte dricker alkohol.

Därför är jag inte säker på vad det är jag måste förändra i min livsstil för att bli av med förkylningarna. Är det frukosten som kräver den där gröna smoothien, eller är det en 100% vegandiet utan undantag som krävs? Veganer berättar om hur de blivit av med förkylningar, migrän och astma efter att ha hållit en strikt vegandiet. Kanske vore det värt att ta det beslutet bara för att testa om jag då slipper förkylningarna? Sommaren 2012, efter att ha sett diverse dokumentärer försökte jag faktiskt svänga om min diet till att endast äta växtbaserad mat. Det var dock svårt att vara 100% vegan eftersom allt man äter utanför sitt eget kök innehåller ost eller ägg eller mjölk i någon mån. Jag var alltså vegan för en kort tid, sedan vegetarian, och nu peskatarian, på grund av lax.

Jag började äta lax igen först hösten 2013 eftersom jag blev medveten om hur mycket omega 6 jag ätit och äter och att detta intag behöver en balans av omega 3 för att inte skada organ. Att äta lax innebär ju självklart att jag inte följer en immunförstärkande vegandiet.

Laxen vet jag inte vad jag ska ersätta med, men idag har jag hittat vegan-alternativet till parmesanost som jag tycker så himla mycket om! Det heter yeast eller bjäst och innehåller till hälften proteiner, samt vitaminer och bakteriekultur. Jag ska börja addera det till min frukost, som består av Weetabix i rismjölk och kanel i överdrift.

Fortsättning följer: kommer jag att ge upp laxen i mitt försök till förstärkt immunförsvar?

Standard