Kampas med fåniga inåtvända bekvämlighetskänslor.

Jag befinner mig i en konstig fas just nu. Det är någon typ av ny början och det känns som om jag går med en hink över huvudet. Det går nog över innan hösten anlänt.

Jag känner mig yr och kramsjuk efter en fantastisk sommar i Finland med Familjen. Jag känner mig som en oskriven bok efter att just ha börjat på mitt nya jobb, där jag ska lära mig att dra i repen och hitta vänner bland kollegor, när det är knappt så man hittar i byggnaden. Till råga på allt är jag tvungen att flytta och hitta eget boende, och kampas nu med fåniga bekvämlighetskänslor gentemot våningen där jag för tillfället bor.

Varför känner jag mig så aktivt inåtvänd när jag vet att det inte är sådan jag är?

Det är alltså ett nytt kapitel som inleds just nu, trots att jag har skrivkramp mest hela tiden. Ändå känns det nog bra att vara tillbaka i Berlin, för man kan ju varken spola tillbaka tiden, eller låtsas som om det är juni och första dagen av min gångna Finlandssemester.

Nu ska varje lediga minut investeras i lägenhetssökande!

Advertisements
Standard