Att vara introvert.

Jag är introvert, även om jag är högljudd och skamlös framför vänner och kollegor, eller i miljöer där jag känner mig trygg nog att vara mig själv (som en teaterstudio). Att vara introvert innebär inte heller att man är tyst eller blyg. Det handlar om hurudana behov man har för att hållas motiverad, inspirerad och nöjd i olika situationer. Extroverta och introverta individer stimuleras olika.

Jag har funderat mycket kring temat på sistone med tanke på att jag improviserat teater med ett gäng främlingar; de strukturella och hierarkiska förändringarna vi haft på arbetsplatsen de senaste veckorna; samt det facto att jag gärna sitter ensam och osocial på mitt rum när jag är hemma i vår trepersoners WG (alternativt står med hularingen i full gång runt midjan).

Följande stycke har jag transkriberat från Susan Cains TED Talk om introverta:

“It’s different from being shy. Shy is being afraid of social judgement. Introversion is more about how do you respond to stimulation, including social stimulation. Extroverts crave large amounts of stimulation whereas introverts feel at most switched on and their most capable, when they are in more quiet, more low-key environments. So the key to maximizing our talents is for us all to put ourselves in the zone of stimulation that is right for us. But our schools and our workplaces are designed mostly for extraverts, and for extraverts’ needs for lots of stimulation.”

Belle Beth Cooper skriver i en artikel i The Buffer Blog om samma ämne. Hon skriver att vi med introverta tendenser återhämtar oss genom att tillbringa tid för oss själva, och att vi förlorar energi när vi umgås med folk under en längre tid, speciellt i stora folkmassor. Det här är en känsla som jag ofta upplever – en minimal form av panik och inre kaos. Jag kan plötsligt få en stark ångestkänsla på fester eller tågstationer och måste söka upp ett tyst rum eller hörn bara för mig själv. Ett ställe att andas och fundera på. Extroverta individer får energi från att vara sociala bland folk, och upplever istället att de förlorar energi och motivation när de sitter för sig själva. 

Vad gäller hektiska arbetsplatser tror jag att ledningen som oftast består av endast extroverta skulle ha nytta av att ta i beaktande att många av deras anställda är introverta. Här är några tips som Cooper tycker att de kunde ha i åtanke:

ImageCooper nämner också i sin artikel att “for introverts, to be alone with our thoughts is as restorative as sleeping, as nourishing as eating.” Det här är något jag ofta har i åtanke när jag inte känner att jag kan bo i en WG längre. Min mamma säger att det har att göra med att jag bott ensam så länge att jag inte kan bo med folk längre. Men jag tror det har att göra med att extroverta och introverta inte kan bo tillsammans. Eller kan de? Åtminstone inte i den här trerummaren där en aldrig är hemma, den andra inte ser smuts och skräp, och jag allt mer drömmer om att få bo ensam, oberoende av hur mycket tysk byråkrati det skulle innebära att skaffa ett eget lugnt och rent hem.

Advertisements
Standard