Att schemalägga mål och planera i förväg.

En kollega frågade vad jag har för mål i livet. Jag försökte känna efter, men kunde inte komma på något. Kanske för att jag tänkte jobbrelaterat. Hon tyckte det var väldigt konstigt att jag inte har klara mål som jag lever efter att uppnå. Jag tycker däremot inte att det är konstigt alls, och att det rent av känns befriande. Var dig själv, förverkliga dig själv. Är det ett mål?

Jag lever i nuet, planerar inte långt framöver, och uppnår en hel del bara genom en positiv attityd och ifrågasättande inställning.

Sen pratade vi om interna förändringar i vårt team, som jag bara tycker att är uppfriskande – förändring är bra! Hon däremot tyckte det var svårare att hantera, eftersom hon satt upp mål och planer baserat på de strukturer som hittills existerat. Därmed menade hon att hon inte är lika öppen för förändring överlag, då hon satt upp mål och planer för alla områden i livet och inte vill ändra på sina planer. Hon sa att målen också gör henne till en otåliga människa. Vi tyckte det var roligt att försöka känna efter hur det kunde vara att se saken ur den andras perspektiv: hon mer öppen och oplanerad, jag mer målmedveten och strukturerad… Vi tyckte båda att det fick oss att känna oss stressade, och var tvungna att skratta bort känslan!

Missförstå mig inte – bara för att jag inte är målmedveten på ett bestämt sätt betyder inte att jag inte skulle ha specifika saker i mitt liv som motiverar mig och driver mig framåt. Men mina mål kanske har mer att göra med personlig intern utveckling; att finna syfte och rum.

1. Jag strävar efter att känna att jag blir emotionellt fyndigare med åren

2. Att jag blir snabbare, starkare och vigare när jag tränar

3. Att hinna ta del av de där upplevelserna som intresserar mig, så som att rida igenom Island, och åka SUP på något tropiskt meditativt hav

Jag antar att jag inte känner igen mig i det där tänkandet kring mål. Jag är inte tävlingsinriktad och söker inte makt. Jag menar inte att de skulle vara dåliga egenskaper, men jag är bara inte sådan. Min go with the flow, kaikki irti arjesta -attityd kanske är för hippiesque för vissa, medan det för mig är det enda sättet jag kan leva – att ständigt söka efter det som kompletterar mig och får mig att känna närvaro i detta rum, och kontakt med min själ… Jävla hippie.

Advertisements
Standard

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s