Att uppträda med ett teaterstycke framför publik.

Så kom skådespelarkursen till sitt slut med the grande finale – det slutliga uppträdandet. Vi uppträdde med alla fyra scener och öppnade och stängde med ett par mindre dansnummer.

Lyckligtvis var jag inte det minsta nervös. Troligtvis på grund av att jag inte hade bjudit in några bekanta till publiken. Vissa bjöd in döttrar, pojkvänner, mammor, och vår instruktörs community-teatermedlemmar var tillika inbjudna. Jag gjorde ett medvetet val i att inte uppträda för mina vänner och bekanta, och motiverade detta beslut med att jag ju faktiskt bara ville uppträda för min egen del, som en självstudie. Nu i efterhand kan jag nog hålla med om att det hade varit roligt om några av mina kollegor sett ming uppträda eftersom jag pratat mycket om kursen med dem och uppträdandet dessutom gick suveränt och var det bästa och mest originella min partner och jag någonsin åstadkommit.

Innan uppträdandet gjorde vi en dansbaserad parövning där vi gick in i våra roller och gick igenom våra repliker medan vi rörde oss huller om buller igenom studion. Sen klädde vi upp oss och jag och min partner satte oss rygg mot rygg och repeterade våra repliker ett par gånger, för att rätta till de luckor vi glömt. Sedan gjorde vi alla röstövningar och rusade hastigt igenom scenbytena och hur ridåerna skulle öppnas och slutas felfritt.

Sen var vi plötsligt live and rolling. Bakom scenen höll jag mig överraskande lugn medan ett par tjejers knän och händer skakade. Bakom den stängda ridån,  medan vår dramainstruktör berättade om oss och vårt arbete, larvade min scenpartner och jag oss bakom kulisserna till olika dansrörelser, grimaser och gångstilar så där hemtrevligt – för att få oss att känna oss mer bekväma och taggade och inte bara stå och vänta på att öppna ridåerna. Jag hade tur som parades ihop med en så likasinnad tjej för det här teaterstycket.

Vi gjorde alla bra ifrån oss och var riktigt imponerade över varandras slutliga versioner av rollerna. Dramainstruktören var också imponerad och nöjd, och när man efteråt får personliga komplimanger från främlingar i publiken känns det väldigt upplyftande.

Jag vet inte om eller i vilken form jag ska fortsätta med skådespeleri här i Berlin. Det vore kul att syssla mer med improvisation. Men jag vet också att jag inte vill vara en del av en community-teater. Det kräver för mycket tid och hängivenhet. Något lär väl dyka upp i sinom tid. Men för tillfället vill jag bara dansa.

Advertisements
Standard

5 thoughts on “Att uppträda med ett teaterstycke framför publik.

  1. Pingback: Introvert helg med angst och ambitioner. | feel my bicep

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s