Vad jag lärt mig under skådespelarkursen

Jag blev tillfrågad att berätta lite mer om min skådespelarkurs, och följande punkter är sånt jag upptäckte väldigt fort.

Jag är mer självsäker i ett rum med främlingar. Om de skulle vara mina vänner, eller om till och med bara en av mina vänner skulle befinna sig i samma grupp skulle jag vara väldigt blyg, eller medveten om att någon vet vem jag är utanför studion och kan urskilja mitt inre från mitt yttre – mitt vardagliga och mitt skådespelande. När man spelar framför vänner är man mer sårbar tror jag. Det är lättare att släppa tag om verkligheten och vardagsbekymren när man inte känner personerna runt sig. Samma gäller i dansstudion, eller när man går själv på en klubb för att dansa.

Jag tror att danskurserna jag gått gjort mig väldigt medveten om min kropp och hur jag rör mig. När man dansar framför en spegel och försöker projicera passion och attityd med en grupp andra dansare runt sig lär man sig mycket om just detta. Dessutom tror jag att yoga lärt mig mycket om kropp och andning. En tjej på skådespelarkursen sa nämligen att hon är väldigt omedveten om hur hon rör sig på scen och hur hon ser ut. Hon sa att detta är nåt som skådespelarkursen lärt henne mer om även om vi konkret inte behandlat detta kapitel, utan att hon lärt sig detta genom de små övningar vi inleder med varje vecka. Jag kan inte säga att jag haft samma känsla, men jag förstår nog vad hon menar, för det är nog just det här som jag uppskattat mest med kursen; att jag får använda min kropp.

Jag är bra på att betrakta andra, ta vara på detaljer och efterapa dem, om åtminstone överdrivet.

Jag är bra på att hålla masken och att kvickt tänka fram något som får andra att skratta. Det här är dock också något som jag sysslar med dagligen på jobb och bland vänner, så det kanske inte är så överraskande. Det har å andra sidan lärt mig att det jag lägger ut på skådespelandet är väldigt mycket av min egen personlighet. Jag är alltså ingen Meryl Streep eller Daniel Day Lewis som går in i karaktär och ändras inifrån ut. Om jag var kändisskådis skulle man säkert säga om mig “Men hon är ju alltid bara sig själv på film.”

Jag har lärt mig att jag är bra på komedi men dålig på drama. Vad gäller improvisation är jag usel på att starta intriger och gräl. Jag har svårt för att elda upp mig rent instinktivt under improvisation. En italienare eller en spanjorska gör mig snabbt osäker i mig själv när vi ska improvisera ett gräl. Jag har helt enkelt inte det där högljutt och beskyllande dramatiska i mig. I verkligheten är jag också konflikträdd för den här typen av storartade gräl, så inte är det konstigt att jag ber om en time out när jag måste agera dramatisk.

Advertisements
Standard

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s