Berlin har fått mig att känna mer empati

I Finland är vi väldigt folkskygga. Vi är blyga, tystlåtna, håller oss till oss själva, delar helst inte med oss om vi inte känner människan i fråga, vänder gärna bort blicken från något onormalt eller något vi inte vill ta ställning till… Även om jag inte är typiskt finsk har nog jag också varit sån.

Efter att ha bott ett par år i Berlin märker jag nu hur mycket jag ändrats, högst antagligen för att jag umgåtts mycket med öppna och gästvänliga spanjorer och latinamerikaner, men också för att det finns en sån stor skillnad på oss och dem här i Berlin, det vill säga vi internationellt formade och berlinare. Idag känner jag mer empati för främlingar, hjälper till, delar gärna med mig, pratar med främlingar, tittar folk i ögonen. Jag tvekar inte om att dela med mig av sittplatserna runt ett bord på ett café, och jag kliver gärna upp och låter någon annan sitta på min plats i tåget.

Jag märkte det väldigt tydligt i kväll på väg hem från jobbet. Trött som jag var satte jag mig i ett säte i spårvagnen mitt emot en tysk kvinna som såg väldigt sur ut – som om livet alltid behandlat henne lite orättvist, som om hon inte litar på främlingar. Spårvagnen var av senaste slaget och hade på ena sidan gången två säten bredvid varandra och på andra sidan gången endast ett säte, som dock med sina ca 80 centimeter i bredd erbjuder plats åt två personer – även om det är tänkt för en person. Tyvärr har jag de gånger jag gärna suttit mig ner  och delat säte bara fått sura miner från folk som suttit på dessa breda enmansbänkar. Tyskar följer blint regler och direktiv. Om de sätter sig i ett säte för en person så sitter de där ensamma. Det är självklart för dem. Om de sitter ner är det deras säte för tillfället, och då är det orimligt för någon annan att förvänta sig att de också kan få en bit av detta säte. Berlinare saknar empati och respekt för andra. Every man on his own. Äldre, gravida, någon med kryckor eller barn får ofta stå istället för att någon lat arrogant fräckis ska ha respekt nog att stiga upp och erbjuda sitt säte åt dem.

Det här har jag tröttnat innerligt på att se. Och när man åker tåg och spårvagn flera gånger om dagen ser man det också ofta.

Så den här kvällen efter jobbet är jag trött och svag. Jag sätter mig ner på en av dessa 80 centimeter breda säten, mittemot denna sura tyska kvinna i 30-års åldern som pillar på sin telefon och har sin väska bredvid sig. En tjock man stiger in och försöker be om att få sätta sig ner bredvid henne – dela enpersonssätet med henne. Hon fräser åt honom på ett absurt arrogant sätt som nästan inte ens är mänskligt och skakar på huvudet som om det är mannen som är från vettet. Jag stirrar på henne och hoppas att hon ska se min blick! Jag kan inte förstå! Mannen ställer sig en bit bort och ser moloken ut, som om han ska åka långt och är för tjock för att orka stå så länge. Andra har också sett vad som hänt, men ingen reagerar som om något konstigt inträffat. Det här är självklart beteende i Berlin. Jag tittar på den tjocka mannen tills våra blickar möts, höjer mina ögonbryn med ett leende och klappar högljutt på mitt breda enpersonssäte. Ett ljud som betyder “kom och sätt dig här bredvid mig!”. Han ser överraskad och lite skamsen ut men tvekar inte en sekund. Vi ryms så bra där trots att han är så stor. Kvinnan mittemot mig stirrar förskräckt på mig och jag märker hur fult hennes ögonsmink sitter. Andra märker också att jag delat med mig. Några män ler. Och jag ler överlägset och tillrättavisande åt kvinnan mitt emot mig.

Det var meningen. Jag ville visa henne att hon gjort fel i att bete sig så arrogant. Varför tyckte hon att hon hade mer rätt att sitta ner än han? När jag klev av sex hållplatser senare satt både mannen och kvinnan fortfarande kvar. De fick stirra ner varandra tills någon av dem steg av först. Jag hoppas att mannen åkte längre än kvinnan, så att han vunnit i tävlingen om vem som åkt längst bort.

Advertisements
Standard

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s