“There are different types of actors”

I kväll var vi bara åtta som deltog i skådespelarkursen. Två hade hoppat av med motiveringen att den här kursen materialmässigt inte kändes rätt för dem, speciellt inte för honom eftersom han var den enda mannen i vår grupp. De var ett par, en söt tysk tjej och hennes äldre stiliga kaliforniska hippie-pojkvän. Han var enda killen i vår grupp.

Vi var alla förvånade över att han redan efter första lektionen känt sig könsmässigt utkonkurerad – eller kände han sig som en alfahanne som skulle ha för mycket att hålla reda på?

Jag förhåller mig skeptiskt till detta pars avbrytande på grund av följande: När vi hade vår presentationsrunda förra veckan förklarade han, med sin stiliga charm svajandes runt honom, att han ville delta i den här kursen för att han deltagit i en mindre teatergrupp i London och folk uppmuntrat honom till att ta skådespelarlektioner. I mina öron lät det mer som “Jag är ursnygg och vill bli filmstjärna för andra tycker att jag är ursnygg och liknar en filmstjärna.” Kanske var det på grund av hans överlägsna amerikanska attityd som jag hörde så. Hon å andra sidan förklarade under presentationsrundan hur allvarligt passionerad hon var gällande skådespelaryrket, att hon deltagit i en allvarlig kurs tidigare och att hon ville gå en utbildning inom yrket nästa år. Efter att ha sett hennes “professionellt” tagna modell-lika foton på hennes facebook profil känns det dock mer som om hon – likt sin kille – ville bli en filmstjärna och kändis hellre än utforska skådespelandet.

Resten av oss som deltar i den här kursen gör det för att vi vill lära känns oss själva. Åtminstone erkänner ingen att de vill leva i kändisskap, och alla verkar lite mer yra, rastlösa, blyga och kreativa än vad detta par var.

Så varför deltar jag i den här kursen? Att stå på en scen framför en skock förväntansfulla främlingar skrämmer mig. Att dessutom lära sig många långa repliker utantill gör mig darrig! Själva framträdandet är alltså inte orsaken till att jag kliver in i den där studion varje vecka. Vad jag är intresserad av är istället att lära mig av mig själv; vad skrämmer mig, vad klarar jag av att göra, vad är jag bra på, vad är jag mindre bra på, vilka styrkor och svagheter har jag och vad han jag utveckla. Och när det gäller manus är det intressant att analysera detaljerna i en karaktär, i en akt, i ett stycke som någon ska betrakta och hitta betydelse i; att projicera något, ellet över huvud taget kunna projicera det som man känner inuti sig själv.

“This turns me on. This makes me happy in the middle of a week of work, clients and budgets.”

Advertisements
Standard

2 thoughts on ““There are different types of actors”

  1. Det är så roligt att du håller på med skådespeleri nu, minns hur mycket du brukade prata om det förr. Och jag kan tänka mig att det måste vara ett jättebra sätt att lära känna sig själv (och sin kropp). Det är också superintressant att läsa om det, skulle vara kul att läsa ännu mer om hur du tänker och reagerar och hur det förändrar ditt sätt att se på dig själv.

    • babyjanes says:

      Ja, jag minns att jag har nämnt det för dig några gånger. Jag kommer att fortsätta skriva om det bäst jag kan, för det ger mig verkligen ett och annat att tänka på.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s