Vi pratade om ensamhet i miljonstäder

Jag åt söndagsbrunch med ett gäng musiker, bland annat med amerikanen Alex som berättade för mig hur det kändes för honom att flytta på egen hand till New York.

De första sex månaderna gick ut på att driva tiden genom att gå promenad efter promenad längs gatorna i New York och försöka vara musiker i den där hektiska miljön. Han berättade hur annorlunda mentaliten var; hur otrevliga folk var, hur ingen hade tid att träffas, och om de hade det var det först efter ett par veckor när det fanns en lucka i kalender, mellan ett möte och ett annat. New York var kallt, kargt, smutsigt, fyllt av sopor, råttor och kackerlackor. Via Craig’s List hittade han ett par andra musiker som han började spela med. Det tog honom ett halvår innan han hade en riktig vän i stan.

“Oh great, so I have five more months to go until I have friends.” “Yeah, you can start carving the days into your wall. For inspiration.” “…just waiting for that final day…”

Sen tog han sin ryggsäck och åkte tillbaka till Brooklyn. Jag gillade hans gröna stickatröja.

Advertisements
Standard

One thought on “Vi pratade om ensamhet i miljonstäder

  1. Pingback: Nice och Bajs: November « Baby Jane’s

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s