Senast vi sågs var förra våren runt ett kaffebod i Uppsala. På Storken skrattade vi vulgärast av alla, nästan som för att bevisa att vi inte var svenskar – serbiskt, finskt, tyskt glädjeskratt. På gathörnen tog hon foton av oss med sin 365°-kamera utan film. I morgon träffas vår tremanna Uppsalafamilj i hennes nya hemstad Dublin.
Ivern över att få uppleva känslan av Hem och Familj igen.
