Att komma tillbaka till Berlin från jullovet på hemgården är som att komma tillbaka till verkligheten från att ha legat inne på en anstalt med smärtstillande i blodet. Det är konfunderande och jag tänker: Vad hände…är det över nu?
Det nordiska kaamos och zombiebeteendet, kaffedrickandet samt mjukisbyxorna som hör till är som bortblåsta och istället är det koncentration och skärpning och vardag som gäller.
Det är alltid svårast de första dagarna, men mail och möten med avlägsna vänner ger energi. På så sätt tar Uppsala och Åbo aldrig slut. Och det är väl just det som krävs för att forma mitt Berlin.
