Främmande ansikten möter mitt hjärta på gatorna. Tåget som vi kunde tagit har åkt till en annan stad. Idag är det sexhundra år sen jag stod vid min egen grav. Och jag saknar dig.
Jag ger dig allt jag har för jag förlorar mig mer och mer, dom har varnat mig.
Ingen har rört mina trasiga händer på månader. Kaffe och regn, trottoarer; sånt som får bära mig. Jag ser dina tankar och blickar framför mig på månarna. Och jag saknar dig.
Emma Nordenstams melodi ockuperar mitt huvud från dag till dag. Jag drömmer om min döda mormor och vaknar mitt i natten av att jag gråter tårar som inte äns smakar salt. Nu är det något som inte står rätt till. Mamma sa det så bra: ”Koita nyt pysyä hyvissä ruumiin ja hengen voimissa.” Så jag tuffar till mig… från och med idag.
